Så dödar du myterna om giftminimering

Har du någon gång blivit ifrågasatt kring din ambition till giftminimering och vill ha bra och snabba svar på de vanligaste myterna? Påståenden kring giftminimering som du möts av från vänner, släktingar, på förskolan eller kanske i lunchrummet på jobbet. Här kommer argumenten!

nySlider-badankor_1260x300

Myt 1 – ”Lite plast dör man inte av.”

Det stämmer att plast inte ger några akuta skador, men forskning har visat koppling mellan exponering av hormonstörande ämnen, som vissa typer av plaster släpper ifrån sig under hela dess livstid, och folksjukdomar, så som cancer, diabetes, försämrad fertilitet osv. Hormonstörande ämnen kan dessutom vara farliga i små doser, och tajmingen avgör vilka eventuella effekter det kan få för den som utsätts.

Dessutom är våra barn försökskaniner i ett stort experiment då kemikalier släpps ut på marknaden utan oberoende tester eller kontroller och tillåts användas tills dess att forskningen kan bevisa att de är skadliga. Från dess att en kemikalie börjar säljas på marknaden tills dess att den eventuellt förbjuds kan det gå många år. Kemikalieindustrin och dess mäktiga lobbyister gör allt de kan för att förhala processen.

Du har säkert hört talas om ftalater, en mjukgörare som används i PVC-plast, och som har hormonstörande egenskaper för den som exponeras. Trots att några av de mest farliga ftalaterna idag är förbjudna i leksaker, så har Kemikalieinspektionen sett att även leksaker kan innehålla förbjudna halter av dessa ämnen. Vi kan alltså tyvärr inte luta oss tillbaka och tro att alla de produkter som säljs på marknaden idag är säkra för våra barns långsiktiga hälsa. I detta fall måste vi själva vara medvetna konsumenter och göra smarta val.

Myt 2 – ”Du kan inte skydda ditt barn från allt, hen kan ju inte sluta andas.”

Det stämmer, men barn är betydligt mer utsatta än vuxna, bland annat pga. att de äter och dricker mer än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt, har en tunnare hud och rör sig nära golvet och dammet som innehåller oönskade kemikalier. Barn går dessutom genom många känsliga utvecklingsfaser genom hela sin uppväxt vilka kan störas och ge skadliga konsekvenser på lång sikt om barnen exponeras för dessa hormonstörande ämnen som även är farliga i små doser. Därför anser jag att barnen behöver skyddas och viktigast är att skydda barn under fosterstadiet och när de är små, då mycket pekar på att vår hälsa genom livet grundläggs mycket tidigt.

Kunskap är A och O och försiktighetsprincipen bör gälla för barn, dvs. om forskare misstänker att ett ämne är skadligt och vi vet var det finns så är det bättre att undvika att exponera barnet för dessa saker än att chansa och se vad som händer.

Myt 3 – ”Det gör ingen skillnad att välja ekologiska kläder eller plastbanta barnen rum, det är i alla fall en droppe i havet och har ingen betydelse i det stora hela.”

Jovisst så kan jag också känna ibland men då brukar jag tänka att det är lite som att sola – man kan drabbas av hudcancer om man bränner sig i solen, men man behöver inte göra det. Däremot blir risken större ju fler gånger man bränner sig. Precis på samma sätt är det med de kemikalier som ditt barn utsätts för varje dag. Hen får i sig kemikalier från ett enormt antal olika källor varje dag och de framtida effekterna av dessa och riskerna när de blandas i hens kropp är inte utredda. Det kan påverka ditt barns framtida hälsa, men det behöver inte göra det. Precis som solens strålar kan orsaka hudcancer. Om du kan minimera denna blandning av kemikalier i ditt barns kropp, om än ”endast” 10 procent, så har du i alla fall gjort skillnad och minskat ditt barns utsatthet för cocktaileffekten. Låt försiktighetsprincipen råda och tänk på att alla förbättringar, stora som små, är bra.

Är du fortfarande inte övertygad så kan jag berätta om bloggerskan Underbara Clara som har plastbantat sin sons barnrum och sitt hem, och fått betydligt bättre resultat i en analys av dammet i sitt hem jämfört med andra mammor. Färre flamskyddsmedel och väldigt låga värden ftalater. Detta är ett bevis på att det går att påverka!

dammrattaochskriet_transparent_750x361

Myt 4 – ”Lite skit rensar magen.”

Ja det uttrycket gäller generellt när man pratar om bakterier och vad som menas är att vi blir starkare av att utsättas för en viss mängd bakterier då vi på så sätt bygger upp vårt immunförsvar. Men för kemikalier är det annorlunda. Dessa ämnen stimulerar inte immunförsvaret utan kan ge livslånga skador även i små doser om barnen får i sig dem vid särskilda utvecklingsfaser till exempel som foster. Vissa kemikalier lagras dessutom i lever, fettvävnader och försvinner inte ur kroppen utan är där för att stanna. Vi pratar om konsekvenser såsom ökad risk för cancer, diabetes, fetma, allergier och infertilitet.

Myt 5 – ”Det var lika illa förr med DDT och jag har ju klarat mig.”

Kemikalieanvändningen har ökat enormt de senaste 50-åren, från cirka 7 miljoner ton per år till 400 miljoner ton. Detta beror till stor del på den ökade mängden prylar vi konsumerar. Ju mer saker vi har i våra hem i form av möbler, elektronik, textilier, leksaker osv., desto mer kemikalier släpper vi tyvärr också in i våra hem.

I och med att mängden kemikalier ökar i samhället och hemma, ökar vi våra barns exponering redan i tidig ålder och dessutom innehåller då den cocktail av kemikalier våra barn får i sig fler och fler olika ämnen jämfört med för 50 år sedan. Detta ökar i sin tur problematiken kring cocktaileffekten och dess konsekvenser.

Om vi jämför dagens samhälle med hur det var när vi var små så kan man enkelt se att det finns betydligt mer elektronik i hemmen. Just elektroniken läcker skadliga kemikalier såsom flamskyddsmedel och ftalater till inomhusluften.

Vissa kemikalier är dessutom bioackumulerande, dvs. förs vidare uppåt i näringskedjan och lagras sedan hos oss människor för att sedan överföras till våra kommande barn under graviditet och amning. Det borde rimligtvis betyda att dagens barn har fler ämnen i sig redan som nyfödda än vad vi hade som små. I undersökningar av barns navelsträngar vid födsel så uppmättes halter på nära 300 kemikalier, en blandning vars cocktaileffekt ännu inte finns klarlagd.

Vad möts ni av för myter och påståenden kring giftminimering? Berätta gärna! För er som vill fördjupa er ännu mer kring effekterna av kemikalier, läs vårt tidigare inlägg ”Därför bör alla ta giftminimering på allvar”.


Källor: Underbara Clara – Årets viktigaste blogginlägg, WHO (”State of the science of endocrine disrupting chemicals, 2012″), Den onda badankan (Johansson, 2012), Den flamsäkra katten (Froster, Hedenmark och Olsson, 2012), Läkartidningen (Nära 300 kemikalier funna i navelsträngen hos nyfödda ), Makt plast gift och våra barn (Forsberg), Naturskyddsföreningen (Allt du (inte) vill veta om plast)

Du kanske också gillar...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>